Ni läste rätt, idag skriver jag något om nya världens viner.
Omväxling förnöjer sägs det ju.

Och vad är det då jag pratar om? Jo, vinvärlden är uppdelad i gamla och nya världen. Till gamla världen hör de områden där vinet hade sitt ursprung vilket omfattar områdena kring Svarta havet samt Europa. Ursprunget för odling och vintillverkning för ca 7000 år sedan ska ha börjat i området där nuvarande Georgien och Armenien ligger idag. Till nya världen hör istället områden dit vinet har spridits genom kolonialisering – till exempel genom spanjorerna i Central- och Sydamerika och genom holländarna i Sydafrika.

I lördags serverades en ekologisk argentinare från Mendoza till en klassisk högrevsgryta. Mendoza är belaget i mellersta Argentina och är den äldsta och idag dominerande vinregionen i landet. Regionen är enligt WSET (Wine and Spirit Education Trust) kända för sina kvalitetsviner, i synnerhet viner gjorda på druvan Malbec – en av de stora druvorna i Sydamerika, framför allt i Argentina och Chile.

Men i lördags föll valet på en helt annan druvkändis som ni onekligen kan ha missat:

Cameleon Signature
Cabernet Sauvignon
95 :-

Vinet var mycket mörkt i färgen och man märkte tydligt den rätt så höga alkoholhalten (14 %) när vi använde vinet i grytan. Det stack till något i näsan.

Doften och smaken var ganska mycket vad jag förväntade mig av en Cabernet Sauvignon från nya världen utan att ha provat dessa särskilt ingående tidigare.

Det sägs att medan gamla världens viner är mer stildrivna och inriktade på att representera vinets växtplats, med olika jordiga toner och mineraler, så är nya världens viner mer fruktdrivna. Druvan och dess olika fruktaromer brukar vara mer framträdande i dessa viner.

Vinet hade den klassiska doften och smaken av svart vinbär som är mycket typisk för Cabernet Sauvignon. Där fanns också lite inslag av körsbär och andra mörka bär men karaktären av svart vinbär var helt klart dominerande.

Det var ett mycket saftigt och fruktigt vin, milt och med mjuka tanniner. Jag var rädd att jag skulle känna av alkoholen mer igen men vinet var faktiskt lagom balanserat att dricka. Däremot var vinet rätt tråkigt. Det var helt okej att dricka men det stack inte ut på något sätt.

Men ett helt okej ”snackevin” får man ändå medge – det som min älskling brukar kalla ett sällskapsvin för – underbart ord!
Och viner, vill jag upprepa, ska ju njutas tillsammans. En fyndig italienare i James Sucklings masterclass om vinprovning sammanfattade ett vin som de provade med att bak på flaskan borde det stå:

Forbidden to drink on your own