Ja, det lovades ju en flaska Chablis så jag höll mig kvar i Bourgogne under fredagskvällen, åtminstone till maten. Innan maten invigdes däremot även rosésäsongen, också denna på bästa franska manér.

Rosé, Côte de Provence

Pierre Chavin, 2019
Grenache, Cinsault, Syrah
125 :-

Vinet var som brukligt för ett provensalskt rosévin härligt ljust laxrosa och persikofärgat.

Jag hittade massor av härligt söt frukt i doften – honungsmelon och mogen banan/skumbanan samt persika. Där gick även att ana lite toner av våt ylle.

Smaken var friskare med mycket citrus och mineral men de sötare frukttonerna letade sig fram även här, framför allt bananen. Eftersmaken var något bitter, lite trätoner kunde urskiljas och en bitter nötig smak.

Överlag ett prisvärt och gott rosévin och inte alls dumt till att inviga rosésäsongen.

Men kanske bäst av allt var att få inviga rosésäsongen med de som betyder mest. Jag delade flaskan hemma med min pojkvän och på distans hälsade vi först på hos mamma och pappa och sedan hos min bästa vän sedan gammalt. Senare kunde jag också ringa min bror och prata lite. Viner i alla ära men mer än något annat är de till för att delas och för att umgås.

Chablis till pestobakad lax och färskpasta

Chablis ligger längst norrut i Bourgogne och något avskiljt från den övriga vinregionen. Chablis består av kalkrik jord på vilken man uteslutande odlar Chardonnay. Det finns fyra appellationer som rangordnas enligt följande från de enklaste vinerna till vingårdarna med de allra bästa lägena:

  • Petit Chablis
  • Chablis
  • Chablis Premier Cru
  • Chablis Grand Cru

Vi höll oss med tredje klassen till laxen:

Patriarche Père et Fils
Chablis Cuvée Léonce Bocquet 2019
169 :-

Doften var ganska mild men den hade mycket att säga om terroiren/växtplatsen för vinet. Kalk och bränd jord samt lite lätta svaveltoner kunde urskiljas. De ekade tonerna var också mycket närvarande med en milt rostad doft som förde tankarna till en skål med nykokt ris.
Utöver detta fanns det en lätt fruktig doft av äpplen. Jag uppfattade doften som övermogna, lite jästa äpplen, lite som en torr cider eftersom doften i övrigt hade en mogen karaktär.

Smaken var också mild, framför allt i syrligheten. Fruktigheten kom fram mer i smaken med lätta toner av citrus samt äpplena igen. Även här upplevde jag en viss övermogen fruktkaraktär som förde tankarna till en torr cider.

Jag luftade vinet ca 20 minuter innan maten. Enligt Riedel, som är en välkänd aktör inom vinglas med tillbehör, luftar vi viner allt för sällan. Inte bara mogna rödtjut utan även vita viner, unga viner och till och med mousserande anses kunna vinna på att luftas lite.

Så bättre sent än aldrig har även jag anammat ett passande nyårslöfte för 2021:

DEKANTERA MERA