Det ska inte förnekas att 2020/2021 har kommit med rejäla utmaningar för oss alla på ett eller annat sätt. I mitt fall har detta visat sig genom att den här utvecklingsresan har kommit att bli långt mycket mer besvärlig än vad jag kunde föreställa mig.
Jag möttes idag av beskedet att kursen Vinkunskap 2 vid institutionen för kost- och idrottsvetenskap på Göteborgs universitet åter är inställd. Den anses inte kunna bedrivas under våren till följd av restriktionerna och smittorisken.

Jävla corona var det första jag tänkte, som sabbar för mig ännu en gång. Men lika snabbt riktades min besvikelse mot ett annat håll.

Pandemin är ett faktum som vi får leva med, det är som det är med den saken. Men vad vi väljer att göra för att stå pall i denna utmaning är inte lika självklart.

I kölvattnet av pandemin och efterföljande restriktioner ser jag hur företag och organisationer skiljer sig åt i sin hantering av detta. De flesta, tack och lov, trollar fram den ena briljanta lösningen efter den andra för att ta sig vidare.
Andra gör det inte.

Munskänkarna har i dagsläget digitaliserat många av sina vinprovningar och då ofta med viner som finns i mindre flaskor så att deltagarna kan spendera och konsumera mindre. Jättebra!

Vad hände med att koka soppa på en spik? Var finns kämpaglöden och kreativiteten när vi som mest behöver den?

Tidigare förklaringar till att kursen inte kan genomföras digitalt anser jag är klena. Jag hade också önskat att man hellre valde att inte gå ut med kursen alls denna termin ifall den mot alla odds inte går att bedriva.
Jag förväntade mig när jag sökte kursen igen att de hade planerat för eventuella kursändringar. Pandemiläget är välkänt nu och jag är trött på besvikelser.

Men, det är fredag. En flaska Chablis står i kylen och laxen tinas. Höll ett öga på bloggen för nästa trevliga smakupplevelse.

Never give up <3