Jag kunde inte hålla mig tills när jag ska summera nyårets viner. Mycket av mitt vinintresse gör det även motiverat att publicera min årskrönika i bloggen. Det blir mer än bara skriverier om vin här men såklart en del om detta också.

Skitåret

Vid tolvslaget för strax ett år sedan stod jag på terassen till våra vänners radhusvilla. Jag log och tittade min pojkvän i ögonen:

”2020 kommer att bli ett riktigt bra år”

”Nej”, sa han då, ”Jag tror att 2020 kommer att bli ett riktigt skitår”

Vid en första tanke kan det tyckas solklart vem av oss som fick rätt. Men efter att ha läst den här krönikan ser ni förhoppningsvis lite annorlunda på den saken.

Visst blev många saker inte som jag hade tänkt mig. I början av året gjorde jag en årsaffisch. Jag skrev 2020 på ett A3-ark och det tänkte jag fylla med alla spännande grejor under året.
Jag hade precis satt dit en sticker från Versace-utställningen på Textilmuseet i Borås när Covid-19 vände upp och ner på tillvaron. Kort därefter blev min kurs i Photoshop och InDesign inställd och jag började distansjobba på heltid. Och med två hemmajobbande på heltid i en liten tvåa så var uppbrottet inte långt bort.

Utbrytarkungen

Till sommaren var jag utflugen till Kålltorp i östra Göteborg. En kollega sa mig att det hör till ovanligheten att lämna västra Göteborg för östra och vice versa. Så jag får se det som att jag var något av en utbrytarkung där.
Så sakteliga byggde jag upp en tillvaro med nya rutiner och vanor. Jag lärde mig att trivas ganska bra i Kålltorp. Närheten till natursköna Skatås och Delsjön var en behållning i sig. Om jag skulle sakna något i Kålltorp så är det naturen runt knuten.

Sommaren rullade på med en kurs i mönsterkonstruktion på Tillskärarakademin. Midsommar och några veckor i juli fylldes med sol, glass och bad här och i Skåne hos mamma och pappa. En weekend i Stockholm kändes också något rimlig i Corona-tider. 
Till min stora glädje återkom också kursen i Photoshop och InDesign under sensommaren så att jag kunde avsluta den. Samtidigt tog jag äntligen ut min masterexamen i arbetslivspedagogik. D-uppsatsen skrev jag förra året och min examen skulle egentligen ha varit klar 2015. Att lyckas återgå och avsluta studierna efter ett långt uppehåll kräver nog också sin utbrytarkung, det är inte alla som lyckas med det. Men jag hade bestämt mig.

Nyförälskelse

Inte långt därefter började jag fundera mer seriöst på att ta tag i mitt vinintresse. Jag har länge varit en sökare. Jag har undrat mycket över vad jag vill få ut av livet egentligen, över vad jag faktiskt vill göra och vad som är min passion.

Jag började inse då att vin skulle kunna vara det jag söker efter. Jag pratar alltid passionerat om vin och min kunskap om detta med alla jag träffar. Därför beslöt jag mig för att söka kurserna i vinkunskap på Göteborgs universitet.

En annan insikt som växte fram var känslorna som fanns kvar för den som jag hade delat fem år med i Majorna, han som fick mig att välja Göteborg. Månaderna isär hade varit nyttiga för mig. Jag hittade mig själv och stärktes i min personlighet. Men känslorna fanns kvar och ingen av oss kunde ta fel på dem. Så vi beslöt oss för att det ska vara vi.

Perspektiv

En ny höst och vinter tillsammans har förflutit nu och jag och min pojkvän har stärkts ytterligare i vår relation. Ett perspektiv som jag tar med mig från det här året är det som man hittar i förlusten av det man tog för givet. 
Att få njuta fullt ut av en svensk sommar igen kvalar också in här. Jag uppskattade detta på ett helt nytt sätt i år. Att vandra grusvägen bort efter ett dopp i Billebjer stenbrott. Eller nostalgin som bara en snusklubba på Dalbybadet kan väcka.

Av mina två kurser i vinkunskap ställdes den andra in när restriktionerna skärptes. Mina båda kursare slutade som jag skulle skriva uppsats med. På jobbet fick jag göra 100 % på 60 % av tiden.
Men detta hindrade inte mig från att spika tentan och uppsatsen med högsta betyg, starta en blogg om vin och börja leta efter nya utbildningar och projekt. Ett perspektiv som jag tar med mig i min personliga utveckling är att lusten och viljan är det som i slutänden betalar sig. Man kan ha många talanger i sitt bagage men för att sätta kursen så är viljan och syftet den bästa kompassen.

Julens festligheter blev något avskalade men friden och gemenskapen var densamma om inte starkare. Rädslan att smittas och att smitta de som jag bryr mig om var dock mycket närvarande. När min pojkvän var sjuk i viruset var jag såklart också orolig. Och vi saknar båda en mycket fin och omtänksam vän som inte finns med oss längre sedan denna vår. Omtänksamheten och kärleken till nära och kära och betydelsen av dessa människor har varit extra närvarande.

Lärdom

Om jag inte hopplöst hade slängt min 2020-affisch när Covid-19 blev ett faktum så hade jag fyllt den nu med dessa tankar. 

2020 var inget skitår. Det var ett år av lärdom och insikter. Det var ett år som gav perspektiv på vad som verkligen betyder något. Jag kommer att minnas 2020 som ett av mina mest lärorika år någonsin.

TACK 2020