Julhelgen lider mot sitt slut och den fylldes med värme och kärlek, dofter och smaker – som sig bör. Här kan ni läsa om vinerna som den bjöd på.

Julmys

Vi börjar med vår Pinot Noir från första inlägget. Jag provade den igen med min sambo till gratinerad torskrygg innan jag åkte till familjen i Skåne. Även han upplevde vinet som svagt men det dög till fisken. 

Bättre gjorde sig champagnen på alla sätt. Den doftade gula äpplen, citrus och bröd. Bland smakerna fanns mineraler, citrus, mandel och hasselnöt. Bubblorna var små och fina. Den här champagnen kan varmt rekommenderas:

Hervé Dubois Millesimé
Blanc de Blancs
Grand Cru ’Avize’ 2013
329:-


Kalldusch

Den 20:e samlades vi för ett sent 30-årsfirande av min bror tillsammans med faster och hennes man. Vi satt utomhus på Corona-manér och doppade bröd i en vingratinerad ost tills regnet övermannade oss. Osten var en Vacherin Mont d’Or och i den fanns en skivad vitlöksklyfta och en dl gewürztraminer:

Cono Sur Bicicleta, Chile
Gewürztraminer, 2020
79 :-

Ett annorlunda dopp i grytan.


Provning

Dan’ före dan’ var mest annorlunda från tidigare jular. I vanliga fall är det familjens stora fest. Vi provar julmaten med nära och kära och badar i vedeldad tunna.

Men trängas i ett badkar gick så bort i år. Jag firade själv med mamma och pappa liksom julafton. Dagen till ära fick de en vinprovning som tidig julklapp. Temat var ”Gamla favoriter” – favoritdruvor från där de hör hemma i Europa/gamla världen:

Bergh Ludwig Oranic, Österrike
Grüner Veltliner, 2019 
99 :-

Raisins Dorés, Bourgogne
Aligoté, 2018
199 :-

Labouré-Roi, Bourgogne
Pinot Noir, 2019
119 :-

Coto de Imaz, Crianza, Rioja
Tempranillo, 2016
95 :-

Aligotén från Bourgogne var den givna ettan, alla eniga. Den hade en distinkt  fatkaraktär som lockade fram en behaglig smak av skogssvamp bland de jordiga tonerna. Jag fick direkt känslan att den blir perfekt till en krämig risotto. Detta måste jag prova!


Vitt till skinkan

En annan familjetradition är resterna av julskinkan, den allra sista julmaten. Vi gjorde pizza i många år med strimlad skinka som bas. Man fick pimpa sin pizza själv med de andra tillbehören. Som ett juligt taco-mys fast med pizza.

De senaste åren har pizzan fått ge plats åt en annan italiensk favorit, carbonara. I år fick den sällskap av den chilenska gewürztraminern.

Vinet bjöd på mycket frukt med tydlig päronkaraktär som lockades fram lite extra av den salta skinkan. En bra avslutning på julhelgen.

Ifall inget jättespännande hinner före så kan ni vänta er en resumé av nyårsvinerna nästa gång.

Och just det. Idag beställde jag hem lite grejor från http://www.vinshoppen.se så ni kan även vänta er lite experiment i bloggen framöver. Det blir spännande!

God fortsättning!