Jag satt som bäst vid paddan söndag eftermiddag och funderade på nästa inlägg. Då lät den påminna mig om denna bild på en solkysst lycklig skånepåg i Spanien.
Genast kände jag suget att berätta mer för er om Johans och min kryssning i september 2015. Det är ju inte så enkelt att bara resa iväg nu och upptäcka världen som tidigare. I väntan på ljusare tider får vi istället minnas och dela med oss till varandra av fina stunder som har varit.
Explorer of the Seas 🛳
Vi kryssade med rederiet Royal Carribean (https://www.royalcaribbean.com) ombord på Explorer of the Seas – det var min första kryssning och Johans fjärde. Jag har hunnit berätta lite redan om denna kryssning i ett par av de senaste inläggen. Vi hann med två utflykter till spanska vingårdar under resan.
Galicien 🌊
Vi steg ombord i Southampton efter en hotellnatt och anlände hamnstaden Vigo följande dag efter en vansinnesnatt i Biscayabukten. I Vigo befinner man sig i nordvästra Spanien i landskapet Galicien där främst den gröna druvan Albariño odlas.
Vinregionen i området heter DO Rías Baixas (Denominación de Origen) och där åkte vi på utflykt till vingården Bodegas Granbazán. Vi fick en guidning i mindre grupp till odlingarna närmast vineriet och stålfaten där jäsningen sker. Vi avslutade med en provning av tre olika viner från producenten – två stycken Albariño och ett crianza 2012 på den blå druvan Bobal.
Efter besöket på vingården fick vi lite egentid i den närliggande hamnstaden Cambados som var allt man ville ha – gammal, liten, mysig och pittoresk. Jag och Johan hamnade på en mysig liten sylta som serverade lokala rätter med mycket fisk och skaldjur. Mitt val föll på ett glas vitt och ett fat med små delikata stekta bläckfiskar.
Atlantkusten ger milda temperaturer i regionen och friska viner på Albariño med mycket inslag av mineral och sälta. Däremot är luftfuktigheten hög vilket ger risk för mjöldagg och röta. Mjöldagg ihop med vinbladmögel räknas till de sjukdomar som drabbar vinbönderna hårdast ekonomiskt. Ett sätt att hålla utkik efter just mjöldagg är att plantera rosor intill odlingarna. De är känsligare för mjöldagg och drabbas därför tidigare. Då vet odlaren vad som är på gång.
Bobal däremot hör annars mest hemma i vinregionen DO La Mancha i mellersta Spanien, det är den fjärde mest planterade druvsorten i landet. I La Mancha gör man ofta enkla roséviner och röda blends på druvan:
https://www.munskankarna.se/sv/nyhetsbrev/manadens-druva-bobal/
Andalusien ☀️🐎
Hamnstaden Cádiz var näst sista mellanstopp på kryssningen innan Gibraltar och slutdestination Barcelona. Innan Cádiz besökte vi också underbara Lissabon – en stad som man bara måste bli förälskad i. När man kan börja resa som vanligt igen vill jag absolut tillbaks och strosa runt på gatorna i de gamla delarna.
Vinutflykten i Cádiz gick till staden Jerez de la Frontera som är centralort i DO Jerez, där man gör sherry (hence the name). Vi besökte vineriet Bodegas Tio Pepe som ligger centralt i staden. Detta var del av en större utflykt som också bjöd på hästdressyr som Andalusien också är känt för.
Efter turen provade vi olika viner. Den variant som fick mig på fall var en torr sherry på whiskyfat som gav ett torrt vitt vin med en helt otrolig rökighet, verkligen som hos en rökig whisky. Jättehäftigt! Detta är inget jag skulle dricka till vardags men jag älskar att prova nya spännande smaker som sticker ut.
I Jerez ger Medelhavskusten ett varmt klimat men också häftigare regnperioder, dock inte under växtsäsongen. Den kalkrika jorden Albariza går däremot djupt och är bra på att binda vatten.
Tre druvor är tillåtna att odla för sherry; Palomino dominerar odlingen i Jerez och på den gör man torr sherry. I mindre utsträckning odlas druvorna Pedro Ximenez (PX) och muskatdruvan Muscat of Alexandria. På dessa gör man söt sherry. Vid söt sherry soltorkar man druvorna för att öka mustvikten. Efter pressning och jäsning fortifieras musten – den förstärks med sprit, i detta fall till 17 vol. %.
Olika vingårdar ➕➖
Det var intressant att besöka två väldigt olika vingårdar, både geografiskt och kulturellt samt storleksmässigt och i stil på vinerna. Framför allt var det intressant att se hur olika gårdarna var i hur de profilerade och marknadsförde sig. Bägge hade både sina fördelar och något som de kan lära av varandra.
Granbazán erbjöd en personlig och intim visning i liten grupp med fokus på gårdens hantverk och historia. Samtidigt var det mest att titta, lyssna och smaka och sen var det klart.
Tio Pepe var mer kommersiellt och attraktivt för en bredare målgrupp, inte bara de som var genuint intresserade av vin och vintillverkning. Där hade man kostat på sig pittoreska miljöer, turistshoppar och ett tivolitåg. Det fanns mer att göra men samtidigt upplevde vi området som mindre genuint och mer disneyfierat.
För mig som vinnörd var utflykten till Granbazán en lite större behållning men happenings och interaktiva idéer är alltid välkomna för att göra besöket extra minnesvärt – bara det hålls på en lagom nivå.
Suger det inte i resetarmen nu? 🧳
Det gör det på mig i alla fall. Jag hoppas att detta inlägg har kunnat ge lite inspiration till kommande resplaner. Och jag hoppas verkligen att vi alla snart kan resa som vanligt igen.
Vart vill DU åka?
Lämna ett svar