Foto: Johan Alexed. Min älskling kan både fota och grädda våfflor ❤️

Våffeldagen kräver absolut en god champagne. För några år sedan provade vi denna variant från champagnehuset André Clouet på våffeldagen. Vi tyckte att det var bäst att se efter ifall den kombon fortfarande står sig. Här kan ni läsa recensionen samt lite mer fakta om min favoritdryck nr 1 – Champagne.

I glaset till våfflan

André Clouet
Silver Brut Nature
369 :-

Drycken hade en härlig doft av bakverk, vanilj och mandelmassa som påminde om vaniljsnäckor  – typ kanelsnäckor fast med vanilj och mandelmassa eller som jag brukar säga, ”riktiga mormorsbullar/farmorsbullar”.
Ifjol fick vi äta de som en kompis mamma hade bakat och jag minns att jag åt liknande bullar hos min farmor och farfar när jag var liten. Det är som alltid underbart när dofter och smaker väcker så fina minnen.
Där fanns även andra tydliga champagnedofter så som nougat och äpplen, i detta fall gula äpplen och i smaken fanns härlig sötsyrlig citrus, lite åt apelsinhållet. Bubblorna var fina och det var en snäll syra och milda mineraltoner.

Stod sig kombon ännu? Absolut. Champagnen satt som en smäck till Johans fantastiska belgiska våfflor. Härligt vardagsmys på tu man hand.

Jag vill även slå ett slag för den vanliga huschampagnen från André Clouet. Den tycker vi också mycket om, kanske allra mest för att vi delar ett så vackert minne även genom den. 
Med den vågade vi som nykära vägra internationella pizzadagen, a.k.a nyårsdagen, 2015. Vi avnjöt den till en annan av Johans specialare, hans enastående carbonara.

André Clouet
Grande réserve
299 :-

Regionen Champagne

Champagnehuset André Clouet grundades 1741 och hittas i byn/kommunen Bouzy i Montagne de Reims.

Vinregionen Champagne ligger i området Champagne-Ardenne i norra Frankrike öster om Paris med Reims som den största staden. Den består i sin tur av fem subregioner för vinodling: Montagne de Reims; Côte des Blancs; Vallée de la Marne; Côte de Sézanne och Côtes des Bar.

Som ni kanske minns är det de tre druvorna Pinot Noir, Pinot Meunier och Chardonnay som utgör grunden i drycken champagne. I Montagne de Reims domineras odlingen av Pinot Noir.

I Champagne förekommer ett kyligt kontinentalklimat som är utmanande och omväxlande. Det finns inslag av moln och regn och vintrarna är kyliga men främst är det vårfrosten som anses vara en utmaning för vinodlingarna.
Tack vare det svala klimatet hålls däremot också sockerhalten i druvmusten fortsatt låg även under de varmaste åren. Det är detta som gör att området anses vara idealiskt för mousserande viner.

Champagne har endast en appellation/ursprungsbeteckning – Champagne Appellation Controllée. Jämför med hur det ser ut i t.ex. Bourgogne som jag har skrivit en del om tidigare. Där kan specifika vingårdar ha egna ursprungsbeteckningar – t.ex. vingården Romanée Conti i Côte d’Or, Bourgogne. Där produceras vad som har blivit känt som världens dyraste vin under den egna ursprungsbeteckningen Appellation Romanée Conti Controllée.

Precis som i Bordeaux och i Bourgogne finns det också klassning av status på odlingsområdena i form av Prémier Cru och Grand Cru. Detta skiljer sig lite på samma vis i Champagne genom att det är hela byar som får klassningen och inte specifika vingårdar.

Olika typer av champagne

Champagne produceras bara i sällsynta fall som specifika årgångar, det vanliga är att man blandar viner som kan ha olika årgångar och växtplatser. Varje champagnehus har en huschampagne som ska kunna smaka exakt samma varje år och för att lyckas med detta blandar man viner för att få till rätt smak. Därför måste man lägga undan reserver till senare år och detta gör i sin tur att man bara har råd att göra specifika årgångsviner under de år som ger de allra bästa skördarna. Behovet av att blanda viner gör att det blir mer sällsynt att ange årgång och klassning av växtplats på flaskan.

En av de allra mest kända och exklusiva champagnerna i stilen vintage/årgång är Dom Pérignon som produceras av champagnehuset Moët & Chandon. Den är uppkallad efter dominikanermunken Dom Pérignon som anses vara champagnemetodens grundare. Det var genom honom som flaskjäsningen och den förstärkta glasflaskan tillkom. Innan dess under 1600-talet gjordes främst stilla viner i Champagne med viss popularitet i England.
Ett annat bidrag till utvecklingen kom på 1800-talet när källarmästaren på champagnehuset Veuve Clicqout (Gula änkan) uppfann träställningen pupitre som ännu idag används till hjälp för att skaka ner jästfällningen mot flaskhalsen. Hos Veuve Clicqout hittar vi idag La Grande Dame som unik årgång vissa år.

Champagne tillverkas även i roséstil samt i olika söthetsgrader med allt ifrån extra brut/brut nature/brut zéro som är helt utan tillsatt socker till halvtorr demi-sec och vin doux som är allra sötast med mer än 50 g socker per liter.
En champagne som består enbart av Chardonnay kallas Blanc de Blancs och är det enbart blå druvor kallas den för Blanc de noirs. Det finns också en stil som kallas crémant som har mindre kolsyra och bubblor och är mer liknande ett stilla vin. Detta kan förvirra lite eftersom mousserande viner som görs på samma metod som i Champagne fast i andra franska vinregioner också kallas för crémant.

Stilla viner från Champagne

Champagne har ju framför allt blivit synonymt med drycken och tillverkningsmetoden Champagne kring vilket man har byggt upp ett mycket starkt varumärke och ett noga kontrollerat regelverk. Detta har medfört att de stilla vinerna i regionen har kommit lite i skymundan. Dessa produceras under namnet Coteaux Champenois som vita, röda och roséviner. De stilla vinerna används däremot främst som reserv till champagne under sämre år.
André Dominé beskriver dessa viner med avseende på klimatet som inte särskilt kraftiga och uttrycksfulla men att de under bra år kan bli intressanta och fruktiga med bra syra. Han lyfter specifikt fram de stilla röda vinerna på Pinot Noir från byarna Bouzy och grannbyn Ambonnay samt från byarna Aÿ och Cumières vid floden La Marne som flyter genom Champagne. Dessa viner bör enligt André drickas kalla till olika fiskrätter.

Spännande. Provar vi detta nästa gång kanske? Ja det vet man aldrig.

Qui vivra verra – qui lira verra